Lagförslaget går under namnet ”Zan” efter den italienska politikern och hbtq-aktivisten som har tagit fram lagförslaget. Det hade godkänts av deputeradekammaren och de flesta förväntade sig ett formellt grönt ljus i senaten.

Men så blev det alltså inte. Hbtqi-aktivister som kämpat för att få igenom en liknande lag under ett par decennier mötte ett tungt nederlag. Många var de som uttryckte besvikelse över att Italien inte tog ett steg in i ”civilisationen” genom att klubba igenom lagen.

Lagen hade inte bara skyddat mot hatbrott mot homosexuella och transpersoner utan även mot kvinnohat och hatbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Ignorerade röster

Hbtqi-aktivisten Isabella Borrelli beskriver debatten kring lagen som ”ideologiserad” hela vägen. Hon menar att fokus i frågan hela tiden kom att hamna på skolan och könsidentitetsdiskussionen, medan rösterna från dem som drabbats av homo- och transfobiskt hat ignorerades.

Om lagstiftningsprocessen skriver hon i dagstidningen Domani: ”En avhumaniserande väg som nådde sin klimax med en oändlig begäran om olika tekniska åsikter från abortmotståndare och öppet fascistiska exponenter. Fram till den slutna omröstningen, som avslöjade ett flagrant hat.”

Senast i somras uttalade sig Vatikanen, den Heliga stolen, kring några formuleringar i lagen. Det var ”begreppet diskriminering”, som de ansåg  alltför ”vagt” och oroade sig för skulle komma att innebära att varje uttryck för åtskillnad mellan man och kvinna riskerade att bryta mot lagen. I mer allmänna termer var de rädda för att åsiktsfriheten hotades och att de inte ska kunna fortsätta predika fritt.

Att åsiktsfriheten hotades, menar lagförespråkarna, är en stor överdrift. Att kyrkan skulle uppmana till våldsbrott mot hbtq-personer ser de inte som sannolikt.

Extra ansvar

Hbtq-aktivister anser att lagen är nödvändig, eftersom våldet mot homosexuella och transpersoner har ökat de senaste åren. Det är en trend som har pågått sedan 2016. Året då en omstridd lag om homosexuellas rätt till registrerat partnerskap antogs i Italien.

– Eftersom homofobi inte är ett brott är det svårt att få fram exakta siffror på hur vanligt det är med våld och diskriminering mot homosexuella, har Gabriele Piazzoni, generalsekreterare för Arcigay, Italiens största hbtq-organisation sagt till Feministiskt perspektiv i en tidigare intervju.

Kort efter att lagen fått nobben av senaten gick en tidigare minister, Vincenzo Spadafora från Femstjärnepartiet, ut med sin sexuella läggning i en tv-intervju:

– Jag tycker att människors privatliv ska förbli privat, men jag tycker också att de som har en offentlig roll, en politisk roll, har ett extra ansvar. Att nu komma ut som homosexuell är ett val som jag gör för mig själv – det är viktigt att älska och respektera sig själv och varandra.

Läs även:

21-10-29 | Ulrika Westerlund går in i partipolitiken

21-10-12 | Vi ger inte upp om demokratin i Polen

21-10-12 | Allt fler britter kräver att kvinnohat kriminaliseras