Narges Mohammadi greps på nytt den 16 november 2021. I en rättegång som varade i fem minuter dömdes hon till ytterligare åtta år i fängelse och 70 piskrapp. Dessutom har hon bland annat förbjudits att bosätta sig i huvudstaden, engagera sig i sociala och politiska grupper eller yttra sig i sociala medier. Efter 40 dagar i total isolering fördes hon till rättegång. I ett brev till Defenders of human rights centre i Iran, publicerat den 24 januari, skriver Narges Mohammadi:

”Jag fördes till domstolen och medan jag var omringad av säkerhetstjänstens poliser, utan att jag får ta del av åtalet och utan advokat, utfärdades en dom på fem minuter. Då sade jag att jag har ingenting att säga i denna rättegång. Senare när jag officiellt informerades av domens innehåll skrev jag att jag inte erkänner denna dom och därmed inte överklagar.”

I brevet beskriver Mohammadi också om hur hon behandlades under de 64 dagarna i isloeringscell, utan tillgång till försvarsadvokat eller någon kontakt med omvärlden och familjen, och vidare om den skenrättegång hon utsattes för.

Växande civil olydnad

Narges Mohammadi har blivit ett känt ansikte utåt för den allt mer utbredda civila olydnaden i dagens Iran. Sedan hon avtjänade sitt fängelsestraff och frigavs i oktober 2020, har hon inte missat ett enda tillfälle att demonstrera civil olydnad i kampen för mänskliga rättigheter.

Frispråkigt har hon publicerat en bok om tortyr och misshandel i iranska fängelser. Hon har deltagit, ofta utan slöja, på protestmöten, allt ifrån minnesstunder då hon efterfrågat sanning och rättvisa för de hundratals offren vid demonstrationerna i november 2019, till stöd för yttrandefrihet och rättvisa.

Shirin Ebadi, mottagare av Nobels fredspris och ordförande för Defenders of human rights centre i Iran, säger till Fempers nyheter att de nya anklagelserna mot Mohammadi inte bara är helt absurda utan också juridiskt grundlösa, även enligt den iranska regimens egna lagar.

– Anklagelserna mot Narges Mohammadi är i linje med de vanligast förekommande grova anklagelserna som regimen i Iran riktar mot samvetsfångar. Det vill säga grundlösa anklagelser, såsom agerande mot landets säkerhet och kontakt med regimfientliga grupper eller stater.

Med öppna ögon

Ebadi nämner särskilt en punkt i de nya fabricerade anklagelserna mot Mohammadi som handlar om så kallat ”samarbete med Saudiarabien”, det land som iranska regimen uppfattar som sin ärkefiende i regionen.

– Att anklaga och sedan döma Narges Mohammadi för samarbete med saudier är både absurt och irrelevant. Sådana anklagelser hittar säkerhetstjänstens ruttna förhörsledare på själva.
    
– Anledningen kan vara det faktum att Amnesty i Norge förra året nominerade Narges, tillsammans med en kvinnorättskämpe från Saudiarabien, till Nobels fredspris. Sanningen är att de två inte ens kände varandra och hade ingen kontakt. Dessutom är den nominerade från Saudiarabien Loujain al-Hathloul, själv en regimkritisk kvinnorättsaktivist och politisk fånge.

Shirin Ebadi har varit i kontakt med Narges Mohammadi sedan hon frigavs efter godtyckliga frihetsberövanden och fängelsestraff i oktober 2020. Narges Mohammadi är vice ordförande för Defenders of human rights centre i Iran där Ebadi är ordförande.

– Redan den första dagen hon kom hem från fängelset påbörjade hon sitt fredliga och transparenta människorättsarbete. Hon visste mycket väl att regimen inte tolererar denna kamp. Det är många som sitter fängslade just för att de har försvarat mänskliga rättigheter, inte minst många försvarsadvokater. Narges var tydlig med att hon inte kan sluta försvara de mänskliga rättigheterna av rädsla för att gripas igen, berättar Shirin Ebadi.

Säkerhetstjänsten bestämmer

I en telefonintervju med Stockholmsbaserade närradion Hambastegi (Solidaritet) sade Mohammadis make Taghi Rahmani att den nya domen i själva verket inte utfärdades av någon domare på en skenrättegång som varade fem minuter, utan i förväg av säkerhetstjänstens förhörsledare. Rahmani satt själv fängslad i 14 år som samvetsfånge innan han blev tvungen att fly landet med parets två småbarn medan Narges Mohammadi satt fängslad.

Narges Mohammadi har enligt maken öppet deltagit i exempelvis minnesstunder för de som sköts ihjäl under gatuprotesterna 2019 och demonstrerat utanför den pakistanska ambassaden mot talibanernas maktövertagande i Afghanistan.

– Narges bedriver ingen hemlig eller underjordisk kamp. Hon har deltagit i offentliga protester och möten. Men regimen är tvungen att ständigt höja priset för aktivisterna genom högre straff i syfte att skrämma bort iranierna från demonstrationer och protester. Om en deltar på en fredlig demonstration och utsätts för polisbrutalitet och misshandlas, då blir det den misshandlade som får 13 månaders fängelse och piskstraff. För själva deltagandet kan man få fem års fängelse, säger Taghi Rahmani.

Viktigt med internationellt stöd

Sveriges utrikesminister Ann Linde uttryckte sin oro över domen och kräver i enlighet med Amnesty och EU att Narges Mohammadi släpps omedelbart. På Twitter skriver Linde:

”Hon (Narges Mohammadi, reds anm) utför ovärderligt arbete till stöd för kvinnor som kämpar för mänskliga rättigheter och hon borde skyddas, inte skickas i fängelse”.

Heba Morayef, chef för Amnesty internationals avdelning för Mellanöstern och Nordafrika, sammanfattar innebörden i de internationella protesterna:

– De iranska myndigheterna måste nu omedelbart frige henne, upphäva domen och säkerställa att hon får skydd mot alla former av tortyr och annan illabehandling, inklusive spöstraff.

Shirin Ebadi, Nobels fredspristagare år 2003, understryker vikten av internationellt stöd till de politiska fångarna i Iran.

– Då förstår iranska regimen att omvärlden ser vad de gör och att regimen inte får göra vad som helst.

Läs även:

2021-12-17 | Rekordstor lärarstrejk – hela Iran blev ett klassrum

2021-11-23 | Narges Mohammadi fängslad igen i Iran

2021-06-01 | Krav på Iran att upphäva ny kvinnofientlig lag

2021-06-01 | Narges Mohammadi vägrar lyda nya fängelsedomen