Redan förra våren slutade Karolinska att erbjuda hormoner till unga som diagnosisterats med könsdysfori.

– Jag tror självmedicineringen kommer öka, kommenterar Edward Summanen, tidigare sakkunnig i transfrågor på RFSL.

Transvården för unga har utsatts för kritik de senaste åren. Uppdrag gransknings tre program i SVT har rönt stor uppmärksamhet. Det tredje programmet handlade om så kallade pubertetsblockerare, eller stopphormoner. Dessa ges till barn som upplever sig tilldelats fel kön en möjlighet att slippa, eller skjuta upp, puberteten. Bland annat berättades om en pojke som fått benskörhet som en följd av hormonerna. Pojken beskrevs inte heller som att han psykiskt mått bra av behandlingen, men att den trots det fick fortgå mycket längre än rekommenderat.

SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har på uppdrag av Socialstyrelsen tagit fram en litteraturöversikt där man gått igenom forskningen om hormonbehandlingarnas effekt och säkerhet. Rapporten säger att det ännu inte går att dra några säkra slutsatser om behandlingarna utifrån vetenskaplig evidens.

I väntan på mer forskning

Thomas Lindén, som är avdelningschef på Socialstyrelsen, kommenterar att mycket lite kunskap har tillkommit sedan 2015 då de tidigare riktlinjerna publicerades. Socialstyrelsens samlade slutsats är att riskerna med pubertetshämmande och könsbekräftande hormonbehandling för dem under 18 år i nuläget överväger den möjliga nyttan för gruppen som helhet.

– Bedömningen är att behandling med hormoner fortsättningsvis bör ges inom ramen för forskning. Ökad kunskap behövs bland annat om behandlingarnas påverkan på könsdysforin samt den psykiska hälsan och livskvaliteten hos minderåriga, på både kort och lång sikt, säger Thomas Lindén.

– I väntan på att en forskningsstudie kommer på plats är vår bedömning att behandlingarna kan ges i undantagsfall. Här föreslår vi en rad kriterier som vården kan utgå ifrån i de individuella kliniska bedömningarna.

Socialstyrelsen menar att det samtidigt är viktigt att unga med könsdysfori även fortsättningsvis får vård och behandling inom hälso- och sjukvården. Det handlar både om hormonella behandlingar i de fall de bedöms motiverade och om psykosociala insatser, barnpsykiatrisk behandling och suicidpreventiva åtgärder.

– Vården behöver även fortsättningsvis säkerställa att barn och ungdomar som lider av könsdysfori blir tagna på allvar, väl bemötta och erbjudna adekvata vårdåtgärder.

Idag finns sex utredningsteam i landet som bedriver vård för personer med könsdysfori. Socialstyrelsen har tidigare föreslagit att den högspecialiserade vården för könsdysfori ska centraliseras till tre centra i landet. Enligt Socialstyrelsen är syftet att höja kvaliteten och göra vården mer likvärdig.

– När den här vården blir nationell högspecialiserad vård ökar möjligheterna till forskning och kunskapsutveckling på det här vårdområdet liksom till ytterligare stärkt patientsäkerhet och kvalitet, säger Thomas Lindén.

Bättre mående med hormonbehandling

Edward Summanen har arbetat med transpersoners hälsa och stöd till transpersoner sedan 2008. Han ifrågasätter SBU:s genomgång.

– Först och främst saknar jag en del forskning som jag tänker borde ha varit med. Jag delar inte heller Socialstyrelsens åsikt att man ska pausa behandlingarna eftersom fler söker sig till vården. De som jobbar med att utreda könsdysfori är väldigt kunniga och ska kunna avgöra vilken behandling som är lämplig samt informera om biverkningar.

Samtidigt finns ny forskning som visar att ungdomar med könsdysfori som får hormoner mår bättre än ungdomar med könsdysfori som inte får det.

I studien, som publicerats i tidskriften Jama, följde man 104 unga med könsdysfori eller icke-binära personer mellan 13 och 20 år. Alla fyllde i skattningsskalor som bedömde graden av ångest, depression, självskada och självmordstankar. 69 av deltagarna fick pubertetshämmande hormon och behandling med antingen östrogen eller testosteron. Övriga 35 fick inte någon hormonbehandling. Den psykiska hälsan följdes upp tre, sex och tolv månader efter behandlingsstart. Vid studiens början hade i snitt 57 procent av ungdomarna medelsvår till svår depression. Efter ett år hade risken för depression sjunkit med 60 procent och för självskada och suicidtankar med 73 procent.

– Det är jätteintressant och bekräftar det vi ser när vi träffar de här patienterna, säger Louise Frisén, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri som arbetar på mottagningen för könsinkongruens och könsdysfori i Stockholm, till TT.

– Vi vet sedan tidigare att en stor andel av de unga med könsdysfori har psykiska symtom, något som också bekräftas i den här studien. Att de mår bättre redan ett år efter det att den könsbekräftande behandlingen startat är väldigt positivt, säger hon.

Risken att nekas vård

Edward Summanen påpekar att antalet remisser som kommit in till klinikerna har sjunkit efter Uppdrag gransknings rapportering.

– Det som antagligen kommer att hända nu är att unga i behov av vård nekas det, vilket skapar oro, ångest och stress. Det spär dessutom på misstron mot myndigheter. Det leder också till att de som har råd vänder sig till privat vård. Jag tror att självmedicineringen kommer att öka.

Levi Karvonen, som är vice ordförande för RFSL Ungdom, uppskattar satsningen på mer forskning.

– Vi har länge efterfrågat mer forskning om könsbekräftande vård och transpersoners hälsa, men är besvikna över att det sker på bekostnad av tillgång till vård just nu. Att inte ge vård har också konsekvenser. Thomas Lindén på Socialstyrelsen har ju själv kommenterat att de ser en risk för att personer med stort lidande inte får den hjälp de behöver.

Paloma Halén Román, som är ordförande för Patientförening för transpersoner, är också positiv till de högre kraven.

– Vi ser att all vård kan innebära biverkningar och risker och det är såklart viktigt att ta i beaktande innan och under en behandling. Vi är därför positiva till att högre krav på uppföljning ställs i de nya riktlinjerna. Vi vet att uppföljningar ibland är alldeles för dåliga, något som vi såklart vill ändra på.
Men hon är oroad över att vården kan försenas.

– Pubertetsblockerare kommer kunna ges inom ramen för forskning eller i undantagsfall. Problemet är att vi inte har någon aning om när dessa forskningsprojekt kan starta. Det kan röra sig om många år och fram tills dess kommer kraven för att få tillgång till vård bli mycket höga.

2021-11-16 | Viktigt steg närmare ny könstillhörighetslag

2021-06-11 | Ny dialog om transvården för unga påbörjad

2021-05-18 | 6 931 brev till stöd för unga i transvården

2021-05-18 | Svante Norgren: ”Bra att det finns ett stort engagemang”

2021-05-07 | Vårdgivare avvaktar med att behandla unga transpersoner

Ur Feministiskt perspektiv:

2018-04-04 | Kön definieras inte i svensk lag

2017-11-28 | Utredning vill korta kötiderna till könsbekräftande vård

Annika Hamrud

Läget i södra Gaza blir allt svårare och nu säger FN:s humanitära chef Martin Griffiths att de och andra humanitära aktörer inte ”har någon humanitär operation i södra Gaza” värd namnet längre. Enligt BBC arbetar FN för att få Israel att öppna upp en ny gränsövergång till Gaza för att släppa in mer humanitär hjälp. Efter eldupphöret som tog slut förra fredagen har det israeliska bombardemanget fortsatt lika intensivt mot södra Gaza, dit människor uppmanades att fly, som skedde i norra Gaza innan den temporära vapenvilan. Israel hävdar att Hamas fortsätter att gömma sig bland och bakom civila.

FN:s befolkningsfond uppskattade i början av november att omkring 50 000 kvinnor i Gaza var gravida, och att över 160 kvinnor väntades föda dagligen. En av dem är Isra McDad som berättar för Time Magazine att bara två veckor innan hon beräknades föda sitt barn tvingades fly för fjärde gången. De begav sig från Gaza City söderut, slutet av oktober. Oron över var och hur hon skulle föda var stark, redan då var många sjukhus överfyllda eller hade svårt att fungera normalt på grund av bristande materiel.

– Sjukhuset jag hade planerat att åka till blev måltavla för en flygattack. Och allt jag kunde tänka på var, ”jag måste föda någonstans”, säger hon till Time.

När hon började få sammandragningar i slutet av oktober hade hon först svårt att avgöra om hon var på väg att föda för tidigt eller om det rörde sig om stress. När hon fördes till sjukhus togs hon inte emot eftersom alla platser var upptagna. Till slut fick hon plats på al-Emiratisjukhuset i Rafah i södra Gaza. Hon beskriver tacksamheten att få plats, att förlossningen blev ”den mest intensiva erfarenheten i mitt liv”, samt att hon vädjade till sin läkare att se till att hon och barnet klarade sig så att hon skulle kunna ta hand om sin treåriga dotter. Det gjorde dem, men både Isra McDad och hennes nyfödda barn tillhör de allra mest sårbara när kriget i Gaza nu har pågått i över två månader.

Rina: ”Omar var mitt liv”

Al Jazeera rapporterades i oktober att kvinnor känner sig tvungna att äta p-piller utan uppehåll för att slippa menstruationen. Detta då brist på vatten, bindor och tamponger gör det svårt att hantera mens och hygien. Det rapporterades också om att kvinnor födde för tidigt på grund av stressen av det ständiga israeliska bombardemanget. Enligt FN:s befolkningsfond har man räknat med att av alla förlossningar beräknas ”minst femton procent ha komplikationer som kräver grundläggande eller omfattande förlossningsvård”.

Och utmaningarna tar inte slut bara för att förlossningen är över – därefter ska mamman försöka ta hand om sitt nyfödda barn samtidigt som hon kanske tvingas bo på gatan, endast skyddad av ett tält, utan tillgång till tillräckligt med mat och rent vatten. Detta kämpar Rina från norra Gazaremsan med – hon kämpar för att hålla sin lilla son Ahmed vid liv. Liksom Isra McDad har hon tvingats fly och evakuera många gånger de senaste två månaderna. Hennes man Omar dödades av granatsplitter från en israelisk flygattack den 17 oktober när han försökte hitta mat åt sin familj.

– Jag kan inte greppa förlusten av min man. Omar var mitt liv, att förlora honom känns som att förlora hela min existens. Jag önskar att jag hade dött med honom, säger Rina till The Guardian och förklarar att hon inte har kunnat amma sin son Ahmed efter Omars död. Hennes bröstmjölk sinade och sedan dess har hon desperat sökt efter bröstmjölksersättning till sin son. Och rent vatten. Ett nästan omöjligt uppdrag.

Oroar sig för att sonen ska bli föräldralös

Rina som bodde i Beit Lahiya norr om Gaza City tvingades till slut fly söderut trots att hon inte hade någonstans att ta vägen. På den fjärde dagen av eldupphör tog hon sin son Ahmed i famnen och ställde siktet på Khan Younis.

Efter vapenvilan har Israels marktrupper också rört sig allt närmre städerna i södra Gaza och den 1 december regnade flygblad över folk i Khan Younis med en uppmaning från den israeliska armén till nya förflyttningar. Flygbladen innehöll en QR-kod som ledde till kartor på nätet om vilka platser som skulle vara säkra, eller mindre farliga. Rina förklarar för The Guardian att hon kände skräck när hon såg kartan. Hon och familjen begav sig i riktning mot Rafah där deras situation är än värre, även om staden än så länge är mindre utsatt för israeliska flygattacker.

– I Rafah hittade vi bara tält som inte lämpliga för människor att bo i, säger hon till tidningen och förklarar att det saknas ordentlig tillgång till badrum och toalett, att antalet tvångsförflyttade människor är överväldigande, att epidemier sprids och att kylan är sträng. Samtidigt oroas Rina både över att hon inte ska lyckas hålla sin son vid liv, samt att även hon ska dödas och göra Ahmed föräldralös.

– Jag kan inte fatta tanken på att min son kanske kommer att växa upp som föräldralös, säger Rina och fortsätter:

– Han är oskyldig och förtjänar inte det här lidandet och den här smärtan, säger hon till The Guardian.

Mer än hälften av alla polisanmälda hatbrott under 2022 hade ett främlingsfientligt eller rasistiskt motiv, 16 procent av alla hatbrott riktades mot religiösa grupper, och 12 procent var hbtqi-relaterade. Antalet anmälda hatbrott har minskat men det är oklart vad det beror på skriver Brå i sin nya rapport som publicerades på torsdagen.

Det vanligaste hatbrottet utgörs av verbala kränkningar. Nästan lika vanligt är att hatbrottet inkluderar någon form av skadegörelse. Hatbrotten med främlingsfientligt eller rasistiskt motiv utgör sammanlagt 53 procent av alla polisanmälda hatbrott under 2022, och 17 procent av alla hatbrott var afrofobiska. Omkring en procent var antiziganistiska och en procent riktades mot samer. 16 procent av alla hatbrott riktades mot religiösa grupper: Åtta procent av alla hatbrott var islamofobiska, och fyra procent var antisemitiska, en procent var kristofobiska.

Enligt Brottsförebyggande rådets rapport utgjordes de antisemitiska hatbrotten till stor del av hets mot folkgrupp, och skedde oftast i digitala miljöer, men också på offentliga platser och i skolan. Islamofobiska hatbrott innehöll i högre utsträckning ofredanden. Medan män oftast utsätts för hatbrott generellt så är kvinnor mer utsatta när det gäller hatbrott med islamofobiskt motiv. Bland de afroboiska hatbrotten var det vanligast att utsättas för ärekränkning till skillnad från andra hatbrott där ofredande var vanligare.

Oklart vad minskning beror på

Antalet polisanmälda hatbrott har minskat från 6 301 år 2020 till 4 788 2022 uppger Brå vars rapport bygger på statistik över alla polisanmälda brott som polisen har hatbrottsmarkerat. Tittar man på på 2018 har antalet polisanmälda brott som har hattbrottsmarkerats nästan halverats, Det är oklart vad minskningen beror på men det kan bero dels på skillnader i hur dessa registreras och identifieras, dels att färre väljer att anmäla.

Enligt RFSL ligger dock hatbrotten som är hbtqi-relaterade kvar på höga nivåer, trots den generella minskningen av anmälningar. Bland annat har transfobiska hatbrott ökat från två procent 2020 till tre procent av de anmälda hatbrotten 2022.

– Varför anmälningarna minskar behöver analyseras. Vår bedömning är att det inte är ett gott tecken att antalet anmälningar minskar. Vi tolkar siffrorna som att människor inte ser anledning till att anmäla de brott som sker och det är en farlig utveckling, säger Peter Sidlund Ponkala, förbundsordförande för RFSL, i ett pressmeddelande.

Politiker ”behöver nu ta sitt ansvar”

Tittar man specifikt på antalet hbtqi-relaterade hatbrott anmäldes 328 sådana under 2022, med sammanlagt 340 hbqti-relaterade hatbrottsmotiv (en och samma anmälan kan innehålla fler än ett hatbrottsmotiv).

Av de hbtqi-relaterade hatbrotten var 49 procent homofobiska och 22 procent var transfobiska. Peter Sidlund Ponkala och RFSL uppmanar nu politiker att ta ansvar för allas trygghet:

– Framförallt är det oroande att se hur offentliga företrädare sprider rasism, homofobi eller transfobi, sådant som i slutändan legitimerar hat. Politiken och andra offentliga personer behöver nu ta sitt ansvar kring den här frågan, tonläget behöver sänkas, säger Sidlund Ponkala.

Det är en studie som har genomförts i södra Idaho i USA där forskare har mätt halter av glyfosat i gravida kvinnors urin som nu har publicerats. Glyfosat används ofta för ogräsbekämpning på jordbruksmark på våren.

Studien visar att halterna var ”betydligt” högre i samband med att ämnet användes på åkrar i områden i närheten av var kvinnorna bodde. Forskarna drar slutsatsen att det är nödvändigt att undersöka hur glyfosat påverkar fosters utveckling och hur kvinnor utsätts för ämnet, rapporterar The Guardian.

Glyfosat är världens mest använda herbicid och används i många produkter runt om i världen, bland annat ogräsbekämpningsmedel Roundup, och är också det vanligaste vanligaste verksamma ämnet i växtskyddsmedel i Sverige. Organisationer som Naturskyddsföreningen kräver att ämnet ska förbjudas i EU

Jobbade inte med medlet

Något som förvånade forskarna var att ingen av kvinnorna som deltog i studien arbetade med ämnet eller andra herbicid, och ingen i deras hushåll jobbade heller med glyfosat.

– Vad är det som sker? Sprider det sig längre än vad vi tror? Fäster det på jordpartiklar som sedan blåser runt och hamnar i människors damm? Är det dricksvattnet? Innan vi förstår det kan vi inte föreslå rätt åtgärder, säger Cynthia Curl vid Boise State University och huvudförfattare till studien som publicerades i onsdags, till The Guardian.

I studien har urin från 40 gravida kvinnor inhämtats regelbundet mellan februari till december 2021. Kvinnor ansågs bo nära jordbruksmark om de bodde närmare än en halv kilometer från en aktiv åker.

I Sverige har det en längre tid varit förbjudet att använda glyfosat för nedvissning av spannmål enligt Kemikalieinspektionen. Sedan två år är det också förbjudet att använda växtskyddsmedel, inklusive glyfosat, i hemträdgårdar, kolonilotter och på skolgårdar.