Det var ett kort möte, där respektive verksamhet beskrev läget för varandra men inte gick in på detaljer kring olika sakfrågor, berättar Anders Fejer, enhetschef för Vägledning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen:

– Vårt syfte med mötet var att erbjuda en yta för dialog mellan de här sex regionerna, så att alla har möjlighet att tala direkt med varandra i verksamheterna och höra varandras syn på hur läget är, och vi lyssnade in.

I rapporteringen kring beslutet gällande könsdysforivården i Stockholm framkom att påbörjade behandlingar kan fortsätta efter information om risker och kunskapsläge. Och till Fempers nyheter sade sjukhuschefen Svante Norgren att även nya behandlingar kommer att erbjudas potentiella patienter inom ramen för kliniska studier.

När Agenda rapporterade om könsdysforivården för unga den 16 maj uttryckte Thomas Lindén, chef för avdelningen för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen, att beslutet som Astrid Lindgrens barnsjukhus fattat var olyckligt och skapat oro. Och han lyfte fram problemet med den ojämlika tillgången till vård.

Efter beslutet i Stockholm visade en rundringning av SVT att även Linköping och Lund avvaktar med nya behandlingar, i Uppsala förs diskussioner, medan klinikerna i Umeå och Västra Götaland fortsätter som tidigare. Några nya uppgifter om eventuella ytterligare förändringar framkom inte vid mötet på Socialstyrelsen.

Vad som däremot framkom är att det finns en stor samsyn när det gäller behovet av mer kunskap och vikten av att Socialstyrelsens arbete med en nationellt högspecialiserad vård fortskrider. En pusselbit är det kunskapsstöd som håller på att tas fram gällande hormonbehandlingar.

Svår balansgång

Astrid Lindgrens barnsjukhus motiverade sitt beslut att stoppa nya behandlingar med att det arbetet tagit för lång tid. Anders Fejer berättar att Socialstyrelsen tidigt justerade upplägget för regeringsuppdraget, som från början skulle redovisas i maj nästa år, för att så snabbt som möjligt få fram resultat.

– Redan tidigt i arbetet såg vi att det vore bra om vi kunde delredovisa vid tidigare tidpunkter, och lade om tidsplanen från 2022, så att i mars i år kom vi ut med det första stödet kring hur utredningen bör se ut, och som steg två kommer vi att redovisa kunskapsstödet kring hormonell behandling i december, och så kommer en sista, avslutande del 2022.

En av utmaningarna i arbetet är enligt Anders Fejer att väldigt få studier belyser långsiktiga effekter av hormonell behandling.

– Att en systematisk uppföljning behövs är alla rörande överens om. Det är också därför man ser behov av koncentreringen av vården, så att man får färre enheter där man verkligen kan bygga kunskap på ett bra sätt. Utmaningen ligger i det, samtidigt ser man i patientgruppen ett stort lidande och det här lidandet måste tas om hand, få bra behandling, och det är den balansgången som är så svår i den här frågan.
 
I takt med framstegen för transpersoners rättigheter har efterfrågan på transvård ökat, inte minst bland unga. Den första patienten under 18 togs emot vid en vuxenmottagning 2001, och fram till 2012 behandlades ett fåtal unga per år. När lagen om tvångssterilisering av transpersoner avskaffades 2013 steg kurvan över antalet remisser för utredning av könsdysfori bland unga brant under några år, till drygt 400 sammanlagt 2016, varav cirka hälften i Stockholm. 2017 började kurvan vända nedåt igen, en utveckling som har hållit i sig.

Systematisk uppföljning

Bristen på uppföljning av transvården påtalades i den statliga utredningen Transpersoner i Sverige. Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor. SOU 2017:92. Stora förhoppningar fästes vid det kvalitetsregister som då var under uppbyggnad. Efter inledande problem med att ansluta sig, registrerar nu allt fler mottagningar sina behandlingar, vilket kommer att kunna bidra till den efterfrågade kunskapsutvecklingen, menar Anders Fejer:

– Som kunskapsmyndighet vill vi gärna skicka med hur centralt det är att nyttja kvalitetsregistermöjligheten. Vi försöker stödja det här kvalitetsregistrets framväxt och för dialog med registerhållarna om vi kan stödja på ytterligare sätt. Det är ett parallellt spår som vi jobbar med, och en komponent i kunskapsutvecklingen. Sedan kan det vara kliniska studier också.

– Det är sannolikt att båda behövs, ett patientregister där man följer patientgruppen och relevanta kliniska studier, om det är genomförbart med en etisk prövning. Det är nog så att man behöver båda de benen för att bygga kunskapen över tid.

Det här med att villkora tillgång till behandling med att ingå i klinisk studie, kan det alltså vara problematiskt av etiska skäl? 

– Ja, det måste ju gå att genomföra studierna. Vi talar ju i termer av systematisk uppföljning. Det är där man måste börja, sedan får man såklart göra det på bästa möjliga sätt. Alla är överens om att uppföljning behöver ske.

Och dialogen mellan de berörda mottagningarna kan komma att fortsätta i avvaktan på det nya kunskapsstödet om hormonbehandlingar:

– Det fanns flera verksamheter som själva lyfte att de önskade att de sinsemellan kunde fortsätta dialogen och kanske få en ökad samstämmighet hur man ser på det här resten av året. Vi gick ju inte in på detaljer i respektive verksamhet. Däremot uttrycktes att det finns samsyn i många frågor, och att de skulle önska att de kunde komma vidare och diskutera det i detalj.

– Och det stödjer ju vi, vi tycker det vore jättebra om klinikerna talade vidare om detta och förde en dialog sinsemellan så att de kan hitta gemensamma ståndpunkter som de delar. Men det är inte vår roll att vara inne i detalj i vilken behandling som erbjuds av regionerna utan det måste de göra, säger Anders Fejer.

Läs även:

2021-05-18 | 6 931 brev till stöd för unga i transvården

2021-05-18 | Svante Norgren: ”Bra att det finns ett stort engagemang”

2021-05-07 | Vårdgivare avvaktar med att behandla unga transpersoner

Samt:

2021-05-28 | Transfrågan sekundär i Kajsa Ekis Ekmans analys av kön

2021-05-07 | Varken mod eller kärlek till kvinnor gör en man

2021-04-19 | Ekis och slidan

EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke arrangerar den kommande veckan en konferens om kvinnor, fred och säkerhet i Ukraina tillsammans med ukrainska civilsamhällesorganisationer och den gröna tankesmedjan Heinrich Böll Stiftung. Konferensen anordnas tillsammans med ukrainska kvinnor, för ukrainska kvinnor.

– Det ukrainska civilsamhället har länge larmat om det ökande våldet mot kvinnor i spåren av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi kan inte vänta eller titta bort från de övergrepp som Ukrainska kvinnor utsätts för i kölvattnet av kriget, säger Alice Bah Kuhnke

Bah Kuhnke reser till Ukraina tillsammans med framstående svenska experter specialiserade på mäns våld mot kvinnor, jämställdhet och utvecklingsarbete. Syftet med konferensen är att erbjuda ukrainska och svenska experter, myndigheter och civilsamhällesaktörer en plattform för kunskapsutbyte och möten. Konferensen fokuserar dels på det ökande våldet mot kvinnor i Ukraina och hur det kan bekämpas, samt på hur jämställdhetsarbetet före och under Ukrainas återuppbyggnad kan förstärkas och bidra till Ukrainas EU-tillträde.

Under två dagar med seminarier och samtal kommer cirka 100 ukrainska deltagare, som på olika sätt arbetar för jämställdhet och mot våld mot kvinnor, att diskutera hur arbetet kan utvecklas och hur samarbetet mellan Ukraina och EU kan stärkas.

”Den sista träningen med den här hjälten. Vår tid på planen kanske tar slut men vår vänskap består. Inga ord är tillräckliga för dig och din karriär.” Så skriver Kosovare Asllani som har delat lagkaptensrollen med Seger de senaste åren.

”Grattis till en storartad karriär och tack för minnena”, skriver det europeiska fotbollförbundet Uefa på X, tidigare Twitter.

Två OS-silver. Tre EM-brons. Lagkapten Caroline Seger har i 18 år varit en nyckelspelare i det svenska fotbollslandslaget men i söndags meddelade hon att hon slutar spela för blågult. I somras blev hon trots ett utdraget skadeläge uttagen till VM-truppen och spelade i och med det sin fjortonde stora internationella turnering med landslaget.

– Landslaget har betytt allt för mig. Att representera Sverige under 18 års tid har varit en ära och något jag kommer bära med mig för resten av livet, säger Caroline Seger i en intervju på Svensk fotboll på söndagen.

Gjorde första landskampen 2005

Strax innan intervjun publicerades hade hon berättat för lagkamraterna om sitt beslut, ett beslut som inte har varit helt lätt att komma fram till. Det gångna årets skador har påverkat.

–  Det har så klart varit en process att landa i det här beslutet. Jag tror någonstans att oavsett när jag tagit det så skulle jag aldrig känt att det var 110 procent rätt, eftersom jag levt med det här under så många år, och har tillbringat mer än hälften av mitt liv tillsammans med många i landslaget, säger hon och fortsätter:

– Men jag har pratat med nära och kära, lagkamrater, och fått känna på det. Det har också varit ett år med många småskador. Så det känns som rätt tid och rätt beslut, med tanke också på att det är ett nytt år utan mästerskap som väntar, säger hon med hänvisning till att Sverige inte kommer att spela i OS i Paris nästa år, efter att ha förlorat mot Schweiz i fredags.

Seger gjorde sin första landskamp 2005, 20 år gammal. Hon har inte bara haft en betydelsefull roll på planen utan också utanför, och har hjälpt till att förbättra villkoren inom damfotbollen:

– När jag ser tillbaka på alla år som gått och hur det blivit så är jag enormt stolt över att ha varit en del av det arbetet. Förändringen av egentligen allting och hur det har växt, hur förutsättningarna har blivit bättre, och att allt det man kämpat för nu har blivit så som man själv så klart önskat att man fått ha det från första början.

I en ny doktorsavhandling i sociologi har forskaren Merve Tunçer intervjuat tjugo äldre kvinnor som har migrerat till Sverige från Turkiet. Kvinnorna, som är mellan 60 och 78 år gamla, har bott i Sverige i ungefär 40 år.

– Äldre kvinnor från icke-vita och icke-kristna förhållanden framställs ofta som okunniga, förtryckta och passiva individer som inte hör hemma i Sverige. Tvärtom visar min forskning att de står emot både förtryck från familj och grannar och samhällets exkludering, säger hon i en kommentar.

Kvinnorna rör sig ofta mellan de traditionella könsnormerna och jämställdhet. Det gäller även de som kommer från traditionella familjer med starka patriarkala normer. Det finns också ett tydligt mönster av social rörlighet. De kvinnor som kom från landsbygdsområden utan någon utbildning med sig arbetade på fabriker, som barnskötare eller lokalvårdare.

– Men flera kvinnor har läst svenska på SFI, gått yrkesutbildningar eller studerat vidare, vilket har lett till jobb som lärare, sjuksköterska eller administratör, säger Merve Tunçer.

Forskningen visar också att samhällsdebatten om kvinnor som har migrerat till Sverige borde sluta handla om hur annorlunda de är.
– Den överdrivna fixeringen vid olikhet kan bidra till uppfattningen om att migranter inte hör hemma i Sverige. Och att bli betraktad som annorlunda i ett samhälle kan medföra nackdelar och diskriminering på flera nivåer, säger Merve Tunçer.

En medelväg

Migrationen till Sverige markerar en viktig vändpunkt för kvinnorna – något som har haft bestående inverkan på deras liv och känslan av tillhörighet.
När det gäller det ideala åldrandet har kvinnorna ofta en kluven inställning. Äldre personer i Turkiet ses som sköra, ohälsosamma och beroende av andra. Ändå betraktas de som sociala eftersom de får vård och stöd från sina anhöriga.

– För dessa kvinnor är barn och barnbarn starkt kopplade till känslan av tillhörighet.

Å andra sidan ses äldre i Sverige som aktiva och självständiga, men isolerade och ensamma.
– De här kvinnorna strävar i stället efter att hitta en medelväg. De vill åldras självständigt med god hälsa samtidigt som de vill vara sociala och ha nära kontakt med sin familj och släkt, precis som äldre i Turkiet.

Men trots att de äldre kvinnorna vill åldras självständigt är de ofta skeptiska till hemtjänst och äldreboende i Sverige.
– De ser ofta dessa alternativ som en sista utväg. Därför är det viktigt att vi har en mer flexibel äldreomsorg där vi också tar hänsyn till de kulturella aspekterna, säger Merve Tunçer.