I Sverige har regeringen betonat att det finska beslutet påverkar det svenska och att det bästa vore om länderna följdes åt. Socialdemokraterna, vars beslut i frågan blir avgörande, har tidigarelagt slutdatumet för den interna säkerhetspolitiska dialogen med två veckor. Försvarsminister Peter Hultqvist (S), som bara för några månader sedan sade definitivt nej till ett svenskt Natomedlemskap, ville i veckan varken säga ja eller nej i en intervju med Ekot i Sveriges radio. Däremot att han nu ser fördelar med ett eventuellt medlemskap:

– Vi utnyttjar varandras styrkor och fördelar och kompletterar varandra fullt ut och dessutom genomför en operativ planering och då blir det effekten att vi blir starkare tillsammans. Det här är någonting som kan ske om vi väljer att gå med i Nato.

Tidigare utrikesministern Margot Wallström (S) intervjuades i SVT:s Aktuellt på torsdagskvällen och konstaterade då att det lutar åt ett ja. Ett extrainsatt regeringssammanträde hålls på måndag och enligt Expressen väntas regeringen skicka in Nato-ansökan samma dag.

Interna nejröster

Men det finns fortfarande de som spjärnar emot. Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej till Nato. De anser att Sverige går för fort fram i beslutet om Nato-medlemskap. SSU säger fortsatt nej, liksom S-studenter och Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS).

”För STS är det viktigt att Sverige driver en självständig utrikespolitik för fred, nedrustning och demokrati. Vi är starka kärnvapenmotståndare och vill att Sverige ska skriva under det globala kärnvapenförbudet. Vi befarar att ett Nato-medlemskap skulle försvåra detta”, skriver de på sin Facebooksida.

– För mig är det viktigaste att socialdemokraternas unga medlemmar får komma till tals, det är ju i slutändan vi som kan behöva stå vid någon landsgräns för att skydda vårt eller något annat Natoland, säger Lisa Nåbo, SSU-ordförande, till Dagens nyheter, som också intervjuat S-studenters ordförande Emma Fastesson Lindgren.

– Vi är ju akademiker, så vi vill ha fakta. Vi ska ha full knowledge och därefter har vi ett extrainsatt förbundsstyrelsemöte.

Mejslar ut linje

S-kvinnors styrelse står fast vid tidigare kongressbeslut, som är nej till Nato. Egentligen en teknikalitet, enligt förbundssekreterare Nina Unesi, som därmed inte kan säga om beslutet var enhälligt.

Annika Strandhäll skriver till Svenska dagbladet den 3 maj att ”S-kvinnor har en lång historia och kamp i frågor som handlar om fred, nedrustning, avspänning och militär alliansfrihet och vi har i förbundsstyrelsen landat i att fortsatt vila i våra kongressbeslut att Sverige bör vara militärt alliansfria och stå utanför Nato”.

Hur det påverkar S-kvinnor och möjligheten att driva den linjen inom S att Strandhäll samtidigt är minister i regeringen och därmed sitter på dubbla stolar, är något hon kommenterat både i Svenska dagbladet och TV4.

– Vi har också flera ministrar som är ordförande för stora partidistrikt som är med i den här dialogen och partiet håller nu på att mejsla ut sin linje. Vi kommer som S-kvinnor att delta i den partiinterna dialogen, sade hon till TV4 den 4 maj.

Några ytterligare kommentarer får Fempers nyheter inte från Strandhäll och försök att intervjua andra styrelseledamöter i S-kvinnor om Natofrågan leder tillbaka till Nina Unesi.

Ödesfråga

S-veteranen Pierre Schori, beskrev i ett samtal med Fempers nyheters krönikör Ana Valdés, hur såväl Afghanistan som kärnvapenfrågan lyser med sin frånvaro i det underlag som de interna säkerhetspolitiska dialogerna utgått ifrån. Han har också skrivit flera debattartiklar där han lyfter fram alliansfrihetens förtjänster och ifrågasätter brådskan.

Några som tagit bladet från munnen är också femton forskare inom fälten demokrati och säkerhet. Bland dem namnkunniga feminister som Maud Eduards, Malin Rönnblom, Sofie Tornhill, Maria Jansson, Maria Wendt och Emma Rosengren. De skriver:

”Inför ett så stort och avgörande beslut som Nato-medlemskap, är det av stor vikt att en mångfald perspektiv på säkerhet kan komma till uttryck. Den debatt vi har sett de senaste veckorna saknar emellertid en sådan bredd. Att säkerhet stavas möjlighet till mer våld – i termer av en storskalig nationell upprustning och/eller medlemskap i Nato – är en föreställning som i stort sett fått stå oemotsagd. Den snabba processen försvårar en etisk diskussion och reflektion kring ödesfrågor om vilken typ av våld som är legitimt och försvarbart, och ytterst om kärnvapnens massförstörelsekraft kan rättfärdigas.”

Avgörande blir hur Socialdemokraterna ställer sig på söndag. Inför beslutet planeras en blixtaktion vid partikansliet i Stockholm. Bakom den står när detta skrivs Feministiskt initiativ, Vändpunkt, Rättvisepartiet Socialisterna, Unga feminister, Unga socialister, samt Kristna fredsrörelsen, Swefor.

”Vi fördömer Rysslands avskyvärda krig mot Ukraina och står i solidaritet med befolkningen i Ukraina och alla i Ryssland som kämpar för fred. Vi ser samtidigt med fasa på den ökande upprustningen i Sverige och den militaristiska retoriken i säkerhetsfrågor, där fokus endast ligger på det militära försvaret och Nato-medlemskap snarare än fredsfrämjande och fredsbevarande insatser. Nato är ingen fredsallians, tvärtom”, skriver arrangörerna i en gemensam inbjudan.

Fokus på nedrustning

Värd för demonstrationen är Farida Al-Abani, tidigare partiledare för Feministiskt initiativ.

– Det som samlar partierna, privatpersonerna, civilsamhällesaktivister och icke partipolitiska organisationer är oron för ett Natomedlemskap. Det ligger i Socialdemokraternas händer nu. Socialdemokraterna som länge varit emot kan närsomhelst besluta att gå med i Nato. De har varit transparenta med att det kan bli så, särskilt om Finland går med.

Till skillnad från de som hävdar att frågan varit avgjord i förväg, utgår Al-Abani från att sista ordet ännu inte är sagt.

– Vi vill både visa vårt stöd om Socialdemokraterna väljer att inte gå med och visa på hur viktiga de är för att vi ska bevara vår alliansfrihet, så det är riktat mot S, men det är också en fredsprotest. Många vill se ökat fokus på nedrustning, medan riksdagspartierna ökar budgeten för det militära försvaret och satsar på fler värnpliktiga. Vi tycker det är alldeles för stort fokus på det militära försvaret jämfört med det civila försvaret och nedrustningsarbetet.

Det förestående beslutet gör tidpunkten för just den här protesten viktig, men Al-Abani poängterar att det inte räcker med en protest, och att flera demonstrationer hållits tidigare på olika håll i landet och fler behövs.

– I dessa frågor är det civilsamhället som visar sin röst, inte politikerna, framför allt inte de i riksdagspartierna, säger hon. Vi kommer också lämna röda rosor som symbol för vad socialdemokratin kan stå för. Men det kan också vara en begravningssymbol för en politik som varit.

Inte kört

Och även om besked skulle ges att frågan redan är avgjord, innebär inte det att vikten av att höja rösten minskar.

– Aktivism och aktioner och alla typer av protester handlar inte bara om att agera innan någont hänt. Vi kan protestera även om vi går med i Nato, för att gå ur. Vi vill skicka med budskapet utåt att det är inte kört bara för att några bestämt sig för någonting, beslut kan förändras. Nu går det väldigt fort, många känner att vi inte får var med i processen och att vi pressas att gå med, säger Farida Al-Abani.

Därför är hashtag för protesten #samtalförfred, och den ska ses som en inbjudan att diskutera fler saker än Nato. En del organisationer har redan backat, inte endast för att det finns partier med bland arrangörerna, utan för att de pratar om Nato. Det oroar Al-Abani, som menar att civilsamhället måste ta diskussionen.

– Jag är besviken att så många är tysta, och har gjort det här till en väldigt partipolitisk diskussion, där den som har något att säga emot Nato betraktas som vänster. Och att debatten tar slut där är något som oroar mig väldigt mycket, för att själva samtalet, och vad samtalet fokuserar på, hotas.

Läs även:

2022-05-10 | Ålands särställning utmanad i finsk Natoprocess

2022-04-12 | Hellre prova Natomedlemskap i valet, än i S-styrelsen

2022-03-08 | Nato kan inte vara enda alternativet