Förra veckan sköts den palestinska journalisten Shireen Abu Akleh ihjäl under ett uppdrag för Al Jazeera på Västbanken. Mordet på henne har fördömts världen över. Den Internationella journalistfederationen och Reportrar utan gränser kräver en transparent internationell brottsutredning av mordet på Abu Akleh. Och både Global alliance on media and gender (Gamag) Europe – ett initiativ av Unesco för jämställdhet i medierna – samt RIPVG, ett internationellt nätverk för journalister med ett genusperspektiv – ansluter sig till kravet.

Den erfarna reportern Shireen Abu Akleh hade på sig både väst och hjälm, där det framkom att hon var ”press”, när hon sköts till döds under ett uppdrag på det av Israel ockuperade Västbanken. Där skulle hon rapportera om en arméoperation utförd av israeliska styrkor.

Mot bakgrund av detta uppfattar bland annat Svenska journalistförbundet att Abu Akleh var måltavla. Svenska journalistförbundet har kallat dödskjutningen för ett krigsbrott och tillsammans med Internationella journalistfederationen tänker de anmäla Israel för krigsbrott.

Ingen tar ansvar för dådet

Israel har inte tagit på sig ansvaret för mordet, utan har istället pekat ut palestinska trupper som troliga gärningsmän. Oberoende organisationer har påbörjat egna utredningar kring dödsskjutningen efter att palestinska vittnen, journalister på plats och offentliga företrädare i olika vittnesmål har uppgett att Shireen Abu Akleh dödades av kulor som avfyrades från den israeliska militären.

Bilder som cirkulerat från begravningen visar att israeliska poliser använde batonger för att slå de sörjande som bar journalistens kista under begravningståget.

“Agerandet är ett bevis på att Israel gång på gång gör allt för att strypa informationen om den riktiga israeliska ockupationen. Mordet på den legendariska och viktiga journalisten är ett hot mot de palestinska rösterna… Att mörda en journalist är att försöka mörda palestinska röster för frihet.”, skriver Olof Palmes internationella center och fördömer ”detta hänsynslösa agerande” och kräver att Israel står till svars.

Mexiko dödligaste landet

Förutom Abu Akleh har flera andra kvinnliga journalister mördats den senaste tiden. Bland dessa finns två kvinnor, Yesenia Mollinedo Falconi och Sheila Johana García från den mexikanska tidningen El Veraz i delstaten Veracruz. Mollinedo Falconi var chefredaktör och hade innan mordet anmält hot hon fått på telefon. Hoten handlade om att hon ombads sluta med sina undersökningar av polisen. Hennes kollega, García, hade hunnit arbeta som reporter på tidningen i sex månader innan hon dödades.

De två mexikanska journalisterna, liksom Abu Akleh, mördades eftersom de ansågs skriva obekväma sanningar för de styrande.

I Mexiko har elva journalister mördats hittills i år. Landet är det dödligaste i världen utanför krigszoner för journalister. Mexikos president, Andrés Manuel López Obrador, har anklagats för att inte ta våldet mot journalister på allvar. Många kritiska röster menar tvärtom att han är en bidragande orsak till våldet.

Presidenten, som är känd under smeknamnet Amlo, anses av kritikerna vara en populist som så fort han får chansen förödmjukar och attackerar journalister verbalt, eftersom han anser att de är ute efter att undergräva presidentens arbete. Något som kritikerna menar bidrar till att underblåsa våldet.

López Obrador har ombetts upphöra med sina ständiga attacker och utspel mot journalister och media av bland annat EU, vilket han bara viftat bort.

Enligt en rapport som kom i april har attackerna mot media ökat med 85 procent under de tre år som gått sedan López Obrador kom till makten i december 2018.

År 2021 hade journalister i alla mexikanska delstater rapporterat incidenter, vilket aldrig tidigare hänt. Totalt under 2021 har 664 attacker, vilket motsvarar en attack var 14:e timme, mot journalister dokumenterats. Det handlar om allt från hot online, trakasserier och godtyckliga brottsanklagelser till mord. 274 av dessa attacker har kopplats till regeringstjänstemän och 42 till den organiserade brottsligheten.

Det är journalister som utreder korruption och rapporterar om politik som är mest utsatta. Även journalister som skriver om migration.

Mord i flera länder

Gamag rapporterar också om mord från Chile, Ukraina och Afghanistan under den senaste tiden.

I Chile sköts Francisca Sandoval till döds när hon var ute och bevakade en manifestation i arbetet den 1 maj på arbetarrörelsens dag. Hon sköts i ansiktet, och var den första journalisten som dödades i tjänst sedan Pinochetdiktaturen. Tre andra journalister skadades i samband med händelsen.

I Ukraina dödades journalisten Vera Girich som arbetade på Radio liberty. Hon dödades i en rysk missilattack mot det hus hon bodde i, i Kiev.

Och i Afghanistan sköts tre kvinnliga journalister från den afghanska tv-kanalen Enikass TV i två olika attacker i Jalalabad i östra Afghanistan. Gamag beskriver attackerna som del av en riktad skrämselkampanj mot civilsamhället, där media och aktivister i allmänhet och dessa journalister var måltavlor. En av kvinnorna, Mursal Habibi, sköts på väg hem medan Sadia Sadat och Shanaz Roafi sköts när de var på väg ut från arbetet. 

Gamag Europe uppmanar regeringarna i de berörda länderna, EU, EU-ländernas regeringar och internationella organ att utreda dessa brott grundligt och se till att rättvisa skipas.

Läs även:

2022-01-25 | Ännu en kvinna och journalist mördad i Mexiko

2021-12-20 | Rekordmånga journalister sitter inlåsta – färre dödas

Tidigare rapportering i Feministiskt perspektiv:

2018-11-02 | Medialt våld mot kvinnor stannar inte vid nationsgränser

2018-11-02 | Khashoggis död påminner om ouppklarat journalistmord

2018-11-02 | Hård kritik mot världsledare för hatisk retorik mot journalister

Det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen har beslutat om är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det finns också sex jämställdhetspolitiska delmål. Jämställdhetsmyndigheten har nu sammanställt en lägesbild över varje delmål.

Jämställdhetsmyndigheten har dragit slutsatser om hela jämställdhetspolitiken som en del i sin roll i att följa och analysera utvecklingen på området. Den rapport som myndigheten lämnade över till regeringen i veckan pekar ut tre områden som särskilt behöver politiska insatser. Det första rör kvinnors och mäns villkor för att delta i demokratin. Det andra rör hur kvinnor och män till stor del studerar och arbetar med olika områden. Och det tredje rör hur välfärden är organiserad.

– Vi ser att politiska åtgärder gör att jämställdheten kan gå framåt. Regeringen har satsat på kvinnors hälsa och på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, och dessa satsningar har också gett resultat. Liknande beslut behövs nu på områden som till exempel ekonomi och utbildning så att Sverige kan nå de beslutade målen, säger Jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag, i en kommentar.

– Det finns en bred politisk enighet kring de ambitiösa svenska jämställdhetsmålen. För att nå dem behöver politikerna konkretisera vilka problem som jämställdhetspolitiken ska åtgärda, hur problemen ska hanteras och vad som ska prioriteras. Det kan till exempel handla om att ta fram åtgärdsprogram, etappmål och strategier, som regeringen gjort med området mäns våld mot kvinnor, säger Julia Hugoson, utredare på Jämställdhetsmyndigheten.

FAKTA/De sex jämställdhetspolitiska delmålen

1. En jämn fördelning av makt och inflytande
• Kvinnors representation i politiska församlingar är lägre än mäns och står stilla på samma nivå som tidigare.
• Män är överrepresenterade på höga positioner.
• Kvinnor och män dominerar olika sektorer och områden i politiken.
• Män är fortsatt överrepresenterade på ledande positioner i näringslivet och i akademin.
• Hot, hat och trakasserier drabbar kvinnor och män i politiken på olika sätt.
• Unga kvinnors och mäns inställning till jämställdhet skiljer sig åt.

2. Ekonomisk jämställdhet
• Kvinnor och mäns inkomster och löner skiljer sig fortfarande åt.
• Den könsuppdelade arbetsmarknaden får konsekvenser för kvinnors och mäns ekonomi eftersom villkoren inom olika sektorer skiljer sig åt.
• Kvinnor är fortsatt mer frånvarande från arbetsmarknaden.
• Skatter och bidrag påverkar kvinnor och mäns ekonomi på olika sätt, och bidrar till inkomstskillnader.

3. Jämställd utbildning
• Flickor har fortfarande högre betyg än pojkar men skillnaderna har minskat.
• Kvinnor har högre utbildningsnivå än män.
• Elevers studieval är könsbundna.
• Flickor rapporterar markant högre nivåer av hälsobesvär och skolstress än pojkar.
• Pojkar utsätts oftare för stöldbrott i skolan och flickor utsätts oftare för sexualbrott.

4. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
• Kvinnor och män delar inte lika på föräldraledigheten.
• Kvinnor tar emot merparten av ersättning för vård av barn med funktionsnedsättning.
• Kvinnor tar större ansvar för omsorg om äldre och andra anhöriga.
• Kvinnor arbetar deltid till följd av omsorgsarbete i högre utsträckning än män.
• Kvinnor utför fortfarande mer obetalt hushållsarbete än män.

5. Jämställd hälsa
• Kvinnor har lägre självskattad hälsa än män.
• Kvinnor söker sig oftare till vården än män.
• Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män.
• Psykisk ohälsa drabbar kvinnor och män på olika sätt.
• Kvinnor bedömer att de lider av nedsatt psykisk hälsa, ångest och stress i högre utsträckning än män, och diagnostiseras oftare med depression.
• Män begår självmord i högre utsträckning än kvinnor och drabbas i högre grad av allvarliga och mer svårbehandlade psykiska sjukdomar.
• Sexuell och reproduktiv hälsa har varit prioriterat under perioden 2017–2022, och det har gett positiva resultat för till exempel mödra- och förlossningsvården.

6. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra
• Kvinnor och män utsätts för olika typer av våld – när kvinnor utsätts för våld är det oftare i hemmet och av en partner eller före detta partner, medan män oftare utsätts för våld på allmän plats och av någon de inte känner eller en vän eller bekant.
• Kvinnor utsätts i högre utsträckning än män för sexualbrott.
• Brottsbekämpande myndigheter har utvecklat sitt arbete med bland annat sexualbrott, våld i nära relation och våld mot barn.
• Utbredningen av hedersrelaterat våld och förtryck är svår att kartlägga och det finns behov av bättre kunna upptäcka, skydda och stödja från samhället.
• Omfattningen av prostitution och människohandel är svår att mäta, men flera faktorer pekar på att risken för sexuell exploatering kan öka.

”Det är lätt, du bara börjar så följer andra efter”. Med de optimistiska orden sammanfattades kvällen på Cirkus av Right Livelihood Award Fundations vd Ole von Uexküll i onsdags. Citatet kommer från Phyllis Omido, en av årets pristagare, som kämpar för rättvisa och en renare miljö i Kenya. Hon har kallats ”östra Afrikas Erin Brockovich” efter den amerikanska miljökämpen. Båda har använt gräsrotsmobilisering och juridik för att åstadkomma förändring i sina lokalsamhällen, skydda natur och kräva miljörättvisa.

Det började i Owino Uhuru, en förort till Mombasa, Kenyas näst största stad. När Phyllis Omido flyttade dit för ett jobb blev hon själv sjuk, och även hennes lilla son. I närheten fanns ett batteriföretag vars verksamhet ofta skedde helt utan skydd för vare sig arbetare eller miljö. Företaget hade börjat återvinna batterier i 2007, men dess faktiska verksamhet blev inte lokalbefolkningen informerade om. I arbetet ingick blysmältning. Det dröjde inte länge innan de omkring 3 000 boende i närområdet drabbades av luftvägsinfektioner och andra svåra problem som njursvikt, vissa barn tappade hud, eller drabbades av oförklarliga diarréer och utslag. Blodprover visade att många boende hade höga halter av bly i blodet. Bly hade förorenat vattendrag och lagrats i de boendes kroppar, något barn är särskilt sårbara för.

”Accepterade min roll som miljöaktivist”

2012 organiserade Phyllis Omido en demonstration i protest mot blyförgiftningen som drabbade lokalsamhället. I samband med den attackerades hon av två män i sitt hem, och greps därefter på ogrundade anklagelser om terrorism och för att ha uppviglat till våld. Det hade dröjt till dess att hon greps och ställdes inför rätta som hon själv började identifiera sig som en miljöförsvarare – inför rättegången slog invånare från Owino Uhuru läger utanför domstolen för att stötta henne:

– Det var då jag accepterade min roll som miljöaktivist, säger hon till kvällens värd, programledaren och journalisten Parisa Amiri.

Genom Phyllis Omidos gräsrotskampanj tvingades batteriföretaget stänga 2014 men föroreningarna fanns kvar i mark och vatten, och människor fortsatte att bli sjuka. 2016 tog Phyllis Omido nästa steg i kampen. Hon drev då frågan till domstol med hjälp av sin organisation the Centre for Justice, Governance and Environmental Action (CJGEA) för att tvinga företaget att sanera platsen och betala skadestånd till de många som hade insjuknat. 2020 vann de målet, men domen överklagades. Först nu i år har ett domslut kommit fram till att såväl stat som privata företag hålls ansvariga för skadorna som de boende i Owino Uhuru har åsamkats, och domslutet lyfter också särskilt upp statens ansvar för att skydda såväl miljö som medborgare.

”Viktigt vara del av Right Livelihoodfamiljen”

Phyllis Omidos arbete har inte bara hjälpt invånare i Owino Uhuru – med sina erfarenheter av kampen mot batteriföretaget har hon lyckats se till att 17 giftiga verksamheter har tvingats stänga ner på olika platser i Kenya. Hon har också byggt upp ett nätverk av 120 gräsrotsorganisationer och miljöförsvarare, inte bara i Kenya utan även i Uganda och Tanzania.

En lärdom hon har dragit av sitt mångåriga arbete är vikten av att vara en del av ett större stöttande system, för att orka fortsätta, för att aktivismen ska bli hållbar över tid. Av samma skäl är också Right Livelihoodpriset betydelsefullt för henne:

– Det är viktigt att vara en del av Right Livelihoodfamiljen, säger hon, och förklarar att hon nu jobbar som mentor för unga och barn som vill fortsätta kämpa för miljö och rättvisa.

SOS Mediterranee har räddat 39 000 liv

Förutom Phyllis Omido tilldelades också Mother Nature Cambodia pris. Organisationen som leds av unga kambodjaner får priset för sin ”orädda och engagerande aktivism för att bevara Kambodjas miljö i ett sammanhang där det demokratiska utrymmet är kraftigt begränsat”.

Även organisationen SOS Mediterranee tilldelas Right Livelihoodpriset 2023 och dess chef Caroline Abu Sa’da var på plats för att ta emot det. Hon berättade att deras fartyg Ocean Viking för tillfället har omhändertagits av italienska myndigheter och kan därför just nu inte rädda människor i nöd på Medelhavet. Men i början av december ska fartyget på nytt kunna verka. Hittills har organisationen räddat över 39 000 personer.

Caroline Abu Sa’da betonade, som palestinier, vikten av alla människors liv, och påminde om att över 15 000 palestinier har dödats hittills i Gaza.

Även läkaren Eunice Brookman-Amissah (se separat artikel i kommande nummer) prisades för att ha räddat liv. Under flera årtionden har hon arbetat för att göra säkra aborter tillgängliga i sitt hemland Ghana och andra länder i Afrika söder om Sahara. Genom att verka på regional nivå genom Afrikanska unionen har hennes arbete bland annat lyckats minska antalet dödsfall till följd av osäkra aborter i subsahariska Afrika med 40 procent sedan år 2000.

Siffran om 15 000 bekräftade döda anses enligt FN vara tillförlitliga. Dessutom finns sannolikt ett mörkertal då många döda fortfarande ligger i rasmassor. 40 procent av de dödade beräknas vara barn, och FN beräknar att kvinnor och barn tillsammmans utgör två tredjedelar av alla som har som har dödats i israeliska attacker efter Hamas terrordåd den 7 oktober då omkring 12 000 dödades och 240 personer togs som gisslan.

Kort efter det intensifierade Israel den blockad som landet har försatt Gaza i ända sedan 2007, vilket har lett till knapphet för det mesta i det palestinska området som ännu är under israelisk ockupation. Människor kan inte äta sig mätta vilket innebär att de blir mer mottagliga för sjukdomar. Bristen på vatten är ett stort problem, både vad gäller dricksvatten och vatten att tvätta sig i. Det innebär att sjukdomar lättare sprids, inte minst då många som har tvingats fly från norra Gaza söderut lever under trånga och bristfälliga förhållanden med begränsad tillgång till toaletter.

– I slutändan kommer vi att se fler människor dö från sjukdomar än vi ser från bombningarna om vi inte lyckas återställa det här hälsosystemet, säger WHO:s Margaret Harris vid en genomgång i Genève på tisdagen, rapporterar Reuters.

Många barn under fem år med diarré

Redan i mitten av november varnade WHO för att man hade registrerat fler än 70 000 fall av luftvägsinfektioner och mer än 44 000 fall av diarré. Det finns enligt WHO också en överhängande risk att sjukdomar kommer att spridas snabbare nu när vintersäsongen börjar. Stora mängder regn och översvämningar gör läget än mer besvärligt för de många familjer som tvingas bo i tält, och riskerar också att orsaka problem för Gazas reningsverk – avloppsvatten kan orsaka stor skada och sprida fler sjukdomar. Antalet fall av diarré för barn fem år och uppåt är hundra gånger högre än vad som är vanligt för november månad.

– Alla överallt har stora hälsobehov nu, de svälter, de saknar rent vatten och de är trångbodda, säger Margaret Harris.

Samtidigt är hälso- och sjukvårdssystemet till stora delar försatt ur spel – 26 av Gazas 36 sjukhus har tvingats stänga helt och hållet, antingen på grund av bombningar eller på grund av bränslebrist och brist på sjukvårdsmateriel.

Förutom att många barn har dödats i israeliska attacker har många barn också tvingats amputera ett ben eller en arm, inte sällan har flera extremiteter amputerats. På grund av bristande sanitet och på grund av många inte har fått någon behandling för skador blir såren infekterade.

Barn under fem år med svåra brännskador

Ett av sjukhusen som fortfarande är i bruk är Europasjukhuset i Khan Younis i södra Gaza. Enligt den franska läkaren Paul Ley har de tvingats ta omöjliga beslut – som att låta ett barn dö med endast palliativ vård för att spara på de små lager de har. En tolvåring med 90-procentiga brännskador kunde bara ges smärtstillande, och inte ens i tillräckliga mängder. Sjukhuset har också tagit emot 500 patienter som har evakuerats från sjukhus i norra Gaza de senaste dagarna.

– Många har inte fått behandling under nio eller tio dagar för sjukhusen fungerade inte trots att de var öppna. Detta är läget som äger rum här nu. Detta är ett fungerande sjukhus men vi är överväldigade. Det finns ingenstans att evakuera till…Det finns ingen flyktväg. Vi är antagligen en av de sista försvarslinjerna, säger den ortopediska kirurgen Paul Ley, till The Guardian.

Han förklarar vidare att de har 78 patienter på sin brännskadeklinik. Nästa två femtedelar av dem är barn under fem år.

– Jag har aldrig sett något liknande. Jag har varit i många krigssammanhang där typen av skador är desamma men antalet är enormt. Vi lämnar aldrig sjukhuset. Vi jobbar dygnet runt, säger Ley som har jobbat i Gaza i en månad nu, som en del av ett internationellt team från Internationella Rödakorskommittén.