Som feminist krävs det av oss att vara radikalt ärlig om våra egna erfarenheter av förtryck och diskriminering, men också vara ärlig om hur vi har vidmakthållit normer.
Det går inte en vecka utan att jag tänker på bell hooks, feminist ikonen som förövrigt dog på min 40 års dag 2021. Under de drygt 40 år hon var verksam som författare och professor blundade hooks aldrig för sanningen, oavsett vad det kostade henne, och lärde oss feminister att vi inte har råd med blindfläckar.
I sin bok Teaching to transgress, som publicerades 1994, diskuterar hooks vikten av ärlighet för att skapa meningsfulla förbindelser mellan individer och argumenterar för att radikal ärlighet är ett viktigt verktyg för att bygga förtroende och främja genuin förståelse mellan människor med olika bakgrund.
För hooks handlar radikal ärlighet om mer än att bara vara sanningsenlig – det handlar om att vara sårbar och öppen för andras perspektiv och erfarenheter.
Läs också Vi försöker fortfarande komma ikapp bell hooks
bell hooks var inte heller rädd för att kritisera sig själv. I sin essä Feminist politics: where we stand, reflekterar hon bland annat över begränsningarna i hennes egen feministiska politik. hooks erkänner att hon ibland har misslyckats med att inse på vilket sätt hennes eget privilegium har förblindat henne för andra marginaliserade gruppers erfarenheter, och att hon ibland har vidmakthållit system av förtryck trots sina bästa avsikter.
”Jag skriver den här texten dagen efter internationella kvinnodagen och mitt skrivbord är täckt av verk skrivna av svarta feminister. Deras texter finns där alltid där när tröst och förståelse trynar i mitt liv.”
En annan feministisk författare och icon som har skrivit om konseptet är Audre Lorde. I sin essä The uses of anger, hävdar Lorde att utövandet av radikal ärlighet är avgörande för att utmana förtryckande maktstrukturer och främja social rättvisa. Hon skriver ”Jag har kommit att tro om och om igen att det som är viktigast för mig måste talas, göras verbalt och delas, även med risk för att det ska bli blåslaget eller missförstås”.
Jag skriver den här texten dagen efter internationella kvinnodagen och mitt skrivbord är täckt av verk skrivna av svarta feminister. Deras texter finns där alltid där när tröst och förståelse trynar i mitt liv.
Deras böcker och verk kännetecknar för mig ett engagemang för sanningssägande och en vilja att utforska obekväma eller tabubelagda ämnen. De utforskar ofta hur dominerande kulturella berättelser och maktstrukturer raderar marginaliserade gruppers erfarenheter och avslöjar hur systemiskt förtryck formar individuella liv.
”För feminister är radikal ärlighet ett viktigt verktyg för att utmana förtryckande maktstrukturer och främja social och politisk omvandling.”
Kvinnor som till exempel Claudia Jones, en Trinidadian-född journalist och aktivist som grundade Storbritanniens första stora svarta tidning och var en ledande figur i kampen mot rasism och kolonialism mellan 30-talet och 60-talet, eller Ida B. Wells, afroamerikansk undersökande journalist och suffragist som var en ledande röst i anti-lynchrörelsen och avslöja hur utbredd lynchning av svarta var runt 1890-talet.
För feminister är radikal ärlighet ett viktigt verktyg för att utmana förtryckande maktstrukturer och främja social och politisk omvandling.
Läs också Fortsatt stort behov av separatistiska rum
Det kan vara obehagligt och svårt, men det är ett viktigt steg för att främja genuin förståelse och bryta barriärer.
