Nyheter

Nya råd för transvård till unga skapar oro

Publicerad 14 mars, 2022

7 min lästid

Enligt Socialstyrelsens nya rekommendationer bör behandling med hormoner i fortsättningen ges inom ramen för forskning till unga med könsdysfori. FOTO: Lars Pehrson/SvD/TT

Socialstyrelsen har uppdaterat sina rekommendationer om transvård för unga. Hormoner ska enbart ges i samband med kliniska studier, eller i särskilda fall. Samtidigt finns nya studier som bekräftar vikten av vården och enligt sakkunniga finns risk att kraven för tillgång till vård blir för höga.

Annika Hamrud

Redan förra våren slutade Karolinska att erbjuda hormoner till unga som diagnosisterats med könsdysfori.

– Jag tror självmedicineringen kommer öka, kommenterar Edward Summanen, tidigare sakkunnig i transfrågor på RFSL.

Transvården för unga har utsatts för kritik de senaste åren. Uppdrag gransknings tre program i SVT har rönt stor uppmärksamhet. Det tredje programmet handlade om så kallade pubertetsblockerare, eller stopphormoner. Dessa ges till barn som upplever sig tilldelats fel kön en möjlighet att slippa, eller skjuta upp, puberteten. Bland annat berättades om en pojke som fått benskörhet som en följd av hormonerna. Pojken beskrevs inte heller som att han psykiskt mått bra av behandlingen, men att den trots det fick fortgå mycket längre än rekommenderat.

SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har på uppdrag av Socialstyrelsen tagit fram en litteraturöversikt där man gått igenom forskningen om hormonbehandlingarnas effekt och säkerhet. Rapporten säger att det ännu inte går att dra några säkra slutsatser om behandlingarna utifrån vetenskaplig evidens.

I väntan på mer forskning

Thomas Lindén, som är avdelningschef på Socialstyrelsen, kommenterar att mycket lite kunskap har tillkommit sedan 2015 då de tidigare riktlinjerna publicerades. Socialstyrelsens samlade slutsats är att riskerna med pubertetshämmande och könsbekräftande hormonbehandling för dem under 18 år i nuläget överväger den möjliga nyttan för gruppen som helhet.

– Bedömningen är att behandling med hormoner fortsättningsvis bör ges inom ramen för forskning. Ökad kunskap behövs bland annat om behandlingarnas påverkan på könsdysforin samt den psykiska hälsan och livskvaliteten hos minderåriga, på både kort och lång sikt, säger Thomas Lindén.

– I väntan på att en forskningsstudie kommer på plats är vår bedömning att behandlingarna kan ges i undantagsfall. Här föreslår vi en rad kriterier som vården kan utgå ifrån i de individuella kliniska bedömningarna.

Socialstyrelsen menar att det samtidigt är viktigt att unga med könsdysfori även fortsättningsvis får vård och behandling inom hälso- och sjukvården. Det handlar både om hormonella behandlingar i de fall de bedöms motiverade och om psykosociala insatser, barnpsykiatrisk behandling och suicidpreventiva åtgärder.

– Vården behöver även fortsättningsvis säkerställa att barn och ungdomar som lider av könsdysfori blir tagna på allvar, väl bemötta och erbjudna adekvata vårdåtgärder.

Idag finns sex utredningsteam i landet som bedriver vård för personer med könsdysfori. Socialstyrelsen har tidigare föreslagit att den högspecialiserade vården för könsdysfori ska centraliseras till tre centra i landet. Enligt Socialstyrelsen är syftet att höja kvaliteten och göra vården mer likvärdig.

– När den här vården blir nationell högspecialiserad vård ökar möjligheterna till forskning och kunskapsutveckling på det här vårdområdet liksom till ytterligare stärkt patientsäkerhet och kvalitet, säger Thomas Lindén.

Bättre mående med hormonbehandling

Edward Summanen har arbetat med transpersoners hälsa och stöd till transpersoner sedan 2008. Han ifrågasätter SBU:s genomgång.

– Först och främst saknar jag en del forskning som jag tänker borde ha varit med. Jag delar inte heller Socialstyrelsens åsikt att man ska pausa behandlingarna eftersom fler söker sig till vården. De som jobbar med att utreda könsdysfori är väldigt kunniga och ska kunna avgöra vilken behandling som är lämplig samt informera om biverkningar.

Samtidigt finns ny forskning som visar att ungdomar med könsdysfori som får hormoner mår bättre än ungdomar med könsdysfori som inte får det.

I studien, som publicerats i tidskriften Jama, följde man 104 unga med könsdysfori eller icke-binära personer mellan 13 och 20 år. Alla fyllde i skattningsskalor som bedömde graden av ångest, depression, självskada och självmordstankar. 69 av deltagarna fick pubertetshämmande hormon och behandling med antingen östrogen eller testosteron. Övriga 35 fick inte någon hormonbehandling. Den psykiska hälsan följdes upp tre, sex och tolv månader efter behandlingsstart. Vid studiens början hade i snitt 57 procent av ungdomarna medelsvår till svår depression. Efter ett år hade risken för depression sjunkit med 60 procent och för självskada och suicidtankar med 73 procent.

– Det är jätteintressant och bekräftar det vi ser när vi träffar de här patienterna, säger Louise Frisén, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri som arbetar på mottagningen för könsinkongruens och könsdysfori i Stockholm, till TT.

– Vi vet sedan tidigare att en stor andel av de unga med könsdysfori har psykiska symtom, något som också bekräftas i den här studien. Att de mår bättre redan ett år efter det att den könsbekräftande behandlingen startat är väldigt positivt, säger hon.

Risken att nekas vård

Edward Summanen påpekar att antalet remisser som kommit in till klinikerna har sjunkit efter Uppdrag gransknings rapportering.

– Det som antagligen kommer att hända nu är att unga i behov av vård nekas det, vilket skapar oro, ångest och stress. Det spär dessutom på misstron mot myndigheter. Det leder också till att de som har råd vänder sig till privat vård. Jag tror att självmedicineringen kommer att öka.

Levi Karvonen, som är vice ordförande för RFSL Ungdom, uppskattar satsningen på mer forskning.

– Vi har länge efterfrågat mer forskning om könsbekräftande vård och transpersoners hälsa, men är besvikna över att det sker på bekostnad av tillgång till vård just nu. Att inte ge vård har också konsekvenser. Thomas Lindén på Socialstyrelsen har ju själv kommenterat att de ser en risk för att personer med stort lidande inte får den hjälp de behöver.

Paloma Halén Román, som är ordförande för Patientförening för transpersoner, är också positiv till de högre kraven.

– Vi ser att all vård kan innebära biverkningar och risker och det är såklart viktigt att ta i beaktande innan och under en behandling. Vi är därför positiva till att högre krav på uppföljning ställs i de nya riktlinjerna. Vi vet att uppföljningar ibland är alldeles för dåliga, något som vi såklart vill ändra på.
Men hon är oroad över att vården kan försenas.

– Pubertetsblockerare kommer kunna ges inom ramen för forskning eller i undantagsfall. Problemet är att vi inte har någon aning om när dessa forskningsprojekt kan starta. Det kan röra sig om många år och fram tills dess kommer kraven för att få tillgång till vård bli mycket höga.