Sverige har stor kunskap i hur man investerar i fred och gör också det i hög utsträckning i sitt utvecklingssamarbete. Men nu när hotet kommer nära är det snarare magkänsla som styr besluten.

Beslutet att, tillsammans med militär skyddsutrustning, även skicka 5 000 pansarskott till de stridande i Ukraina, anser Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) är fel och extremt bekymmersamt.

– Sverige agerar utifrån rädsla, vilken just nu styr upprustningen och militariseringen, snarare än kunskap och det man vet fungerar i konfliktsituationer. Priset betalar civilbefolkningen, säger Malin Nilsson, generalsekreterare IKFF.

Hon menar att beslutet leder i helt motsatt riktning, bort från avspänning, de-eskalering och ett slut på konflikten, vilket är nödvändigt för att få stopp på det mänskliga lidandet.

Möjliga alternativ

Att Sverige har valt att möta hotet med samma medel som aggressionsmakten använder, det vill säga vapen, innebär att Sverige har frångått en sedan länge grundad svensk princip om att inte exportera vapen till stridande part i en pågående konflikt.

– Sverige har visserligen redan gjort avsteg flera gånger, till exempel när det gäller Jemen, men det här innebär ändå ett symboliskt stort avsteg från den principen generellt, säger Nilsson och tillägger:

– Vi vet att det kommer att förlänga konflikten och att fler kommer att dö.

Det finns alternativa vägval och andra sätt att stötta Ukraina. Inte minst genom civilsamhället, enligt Malin Nilsson.

– Tänk om de pengar som nu satsas hade gått till förebyggande arbete och satsats på att avvärja den här konflikten. Det är alltid vårt mål att skifta fokus. Även nu kunde Sverige ha valt att stödja civilsamhället istället.

Vapen utan kontroll

Det är också en illusion att tro att man kan kontrollera de här vapnen, påminner Malin Nilsson.

– Det här är relativt lätta vapen, som enskilda personer kan bära. När de en gång pumpats in i en konflikt försvinner kontrollen över och möjligheterna att spåra dem. Nu får ukrainare dessa pansarskott, men vad händer om Ryssland tar kontrollen över vapenförråden. Och när konflikten är slut, vart hamnar de då?

Det finns många exempel på hur vapen från konflikter såsom i Afghanistan och efter kriget i Jugoslavien hamnat i händerna på kriminella och terrorgrupper.

När det gäller kärnvapen skulle konsekvenserna om de tas i bruk vara helt oöverskådliga.

–  Så länge det finns kärnvapen så existerar också sannolikheten att de används. Det enda sättet att vara skyddade från kärnvapen är att länderna gör sig av med dem, säger Malin Nilsson.

Spelar bort medlarroll

Sveriges agerande kommer dessutom få långtgående konsekvenser för möjligheten att agera som balanserande kraft och medla i internationella konflikter.

– Genom detta vägval, att stödja med vapen, distanserar sig Sverige från möjligheterna att inta en medlarroll i nutid, men också i framtiden. Sverige brukar vara den humanitära rösten och har inte sällan intagit en medlarposition. Den rollen har man spelat bort.

Sveriges agerande kan ses mot bakgrund av EU:s gemensamma fördömande av Putins agerande, och sammanhållna politik gentemot Putin och hans regering.

– EU har visat upp en gemensam front och det är tydligt att Sverige vill hänga på där och vara en del av de lösningarna, säger Nilsson.

På så vis har Sverige, liksom alla EU-länder, fallit in i en retorik där styrka är det enda språket.

– Det är så Putin agerar och hans makt förstärks av omvärlden när den väljer att prata samma språk.

Upptrappad nationalism

Hela den rådande situationen präglas, enligt Nilsson, av ett klassiskt krigsnarrativ. Inte minst kring vad det är att vara ukrainare just nu.

– Allt inryms nu i den patriarkala ordningen kopplad till militarism, som tvingar in alla män mellan 18 och 60 år i rollen som hjältar som slåss för landet och kvinnor och barn som offer. Med undantag för de kvinnor som önskar strida för nationen.

Detta får näring av en upptrappad nationalism i Ukraina. IKFF:s partnerorganisationer har sedan innan angreppet på Ukraina vittnat om en upptrappad nationalism och minskat utrymme för, och svårigheter att bedriva fredsaktivism.

För de som känner att de vill göra något vad kan du säga till dem?

– Här hemma kan man organisera sig, vilket kan vara ett bra sätt om man känner vanmakt. Det kan också vara ett sätt att komma ur en isolerad känsla mitt i detta, säger Malin Nilsson.

– Civilsamhället kan hjälpa till att formulera lösningar och arbeta för påverkan på längre sikt. Och man kan givetvis också stötta humanitärt.

IKFF arbetar på att skaffa sig en bild av hur civilsamhällesorganisationerna, inklusive fredsaktivister, har det just nu, och om de har möjlighet att verka inne i landet.

Läs även:

2022-02-28 | ”Vi är alla väldigt enade”
2022-02-25 | ”Var beredda på att Putin inte stoppar vid Ukraina”
2022-02-25 | Putins trollfabriker del av illegala krigföringen
2022-02-22 | Demonstration för fred: Krig är aldrig oundvikligt
2022-02-22 | Högsta instans skärper dom för förföljelse av Jessikka Aro
2022-02-04 | Stora fredsprotester på gång i Ukraina i helgen