– Våldtäkt i krig kan inte ses som något annat än en speciell hämnd på det land som angriparen redan förstört materiellt, fysiskt och mentalt, säger Mira Vilušić, psykoterapeut med lång erfarenhet av att arbeta med kvinnor som utsatts för våldtäkt i krig i Bosnien och Hercegovina.

Och hon ser med fasa på hur de katastrofala erfarenheterna från Bosnien och Hercegovina upprepas i ännu större utsträckning i Ukraina.

– Ett bekymmer med den här typen av krigsbrott är att det är svårt att veta hur många som drabbats. Det gör det också svårt, för att inte säga omöjligt, att läka som människor och nation, säger hon och tillägger:

– Fortfarande, trettio år sedan kriget började i Bosnien och Hercegovina, vet vi inte hur många kvinnor som våldtogs under krigsåren.

Enligt vissa uppgifter rör det sig om 20 000 och andra talar om 50 000 kvinnor som våldtagits.

Det här innebär att många kvinnor som blev krigsoffer inte fått tillräckligt skydd och stöd. Samtidigt som behovet är oerhört stort, eftersom många bär på stora trauman, som de inte fått hjälp att hantera.

På organisationen ho Horizonti med bas i Tuzla, där Mira Vilušić är ansvarig, arbetar de än idag med psykoterapi och stöd till kvinnor som drabbades av sexuellt våld under kriget.

– Enligt den information vi har tycks det som det förekommit sexuellt våld mot kvinnor i alla krig som har utkämpats. Det har blivit en ”normal händelse” vid krig, säger hon.

Trots det så fortsätter stödinsatser i första hand att inriktas på krigsveteraner, som ofta också har svåra trauman att hantera efter krig. Offren för sexuellt våld är inte lika lätt att identifiera på grund av brottets känsliga natur.

Inte de primära offren

Detta blev tydligt när Mira Vilušić, i egenskap av psykoterapeut med erfarenhet av att arbeta med kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkter i krig, var i Kiev i Ukraina 2016. Då slogs hon av att alla kvinnor hon då träffade riktade all sin uppmärksamhet mot hur de bäst kunde hjälpa sina män.

– De kvinnor jag mötte visade stor empati, rädsla och förvirring kring hur de kunde hjälpa sina män som återvänt från slagfältet och uppenbarligen hade starka symtom på ptsd (posttraumatiskt stressyndrom, reds anm), säger hon och tillägger:

– De hade inte tid att prata om sig själva, sina egna känslor eller hemska upplevelser.

Konferensen skulle handla om att utbyta erfarenheter kring hur kvinnorna upplevt kriget i Ukraina med de kvinnor i Bosnien och Hercegovina som upplevt kriget och arbetat med kvinnor sedan dess. Vilušić beskriver hur utbytet kom att domineras helt av hur kvinnorna bäst kunde hjälpa sina män, som var känslomässigt söndertrasade.

– Det var uppenbart att det hade hänt mycket vidriga saker på slagfältet, säger hon.

Det här är ett exempel på hur svårt arbetet efter övergrepp i krig kan vara, eftersom det är de som står i frontlinjen som ses som de primära offren.

Viktigt att agera snabbt

Vilušić berättar om de viktigaste aspekterna när det handlar om att ta hand om och bearbeta trauman efter krigsbrott, enligt erfarenheterna från Bosnien och Hercegovina.

– Det handlar dels om att utbilda professionella för psykoterapeutiskt arbete, så att det finns tillräckligt många i professionen för de behov som finns, dels om att ta hand om de som finns i yrket.

Alla utbildas i hur trauma kan visa sig och hur en kan bearbeta traumat för att övervinna det. Sedan arbetar de för att skapa ett stödsystem inom gruppen.

– För de som arbetar som psykoterapeuter är det till exempel jätteviktigt att införa handledning för att förhindra utbrändhet och interaktivt stödja yrkesverksamma grupper, säger Vilušić.

Hon och hennes kollegor har högt ställda mål om att åttio procent av de kvinnor som söker stöd hos dem efter behandling ska fungera som före traumat. Terapiarbetet sker både individuellt och i grupp.

– Tyngdpunkten i psykoterapi handlar då inte om att fullständigt eliminera symtom, utan att se till att kvinnan kan ”leva bra” med de återstående symptomen.

Enligt Mira Vilušić är det lika viktigt att agera snabbt för att ta hand om och reparera det hon kallar ”mentalt ödelagda situationer”, det vill säga de psykiska trauman som ett krig skapar, som att förse människor med mat, medicin, kläder och tak över huvudet.

– Erfarenheter från vårt psykologiska centrum i Tuzla, dagens Horizonti, visar nämligen att det var en mycket bra idé att påbörja det psykoterapeutiskt arbetet redan medan kriget ännu pågick.

Det arbetet inleddes då med en grupp människor – kvinnor, barn och äldre – på flykt, från Podrinje-regionen och syftade till att underlätta för dem att övervinna den nya exilsituationen.

– Redan 1993 under kriget började vi utbilda yrkesverksamma personer i hur man kan hjälpa människor med ptsd och kvinnor som drabbats av krig. I början av 1994 startade vi ett intensivt arbete med kvinnor och barn i vårt centrum, som senare, efter krigsslutet, fortsatte med krigsveteraner och andra ur befolkningen.

– Det sorgliga är att än idag, 30 år senare fortgår våldet. Särskilt våld mot kvinnor och marginaliserade grupper är utbrett.

Så att livet kan gå vidare

Vilušić betonar att det inte räcker att bara förlita sig på icke-statliga organisationer. För de länder som drabbas av krig är det nödvändigt att investera i och anstränga sig för att utkräva hjälp från det internationella samfundet även för traumabearbetning till den egna befolkningen.

– Det är mitt råd för att lösa den här situationen bättre än vi lyckades med i Bosnien och Hercegovina, säger hon.

Erfarenheten från Bosnien och Hercegovina visar att det ger goda resultat att ge traumabearbetning till de kvinnor som först söker stöd och även utbilda dem, så att de i sin tur kan stötta andra. Kvinnorna får då verktyg att hantera ”krigstrumpeterna”, som Vilušić kallar de otäcka minnena som inte försvinner men som en kan få hjälp att lära sig hantera för att livet ska kunna gå vidare.

Även organiseringen bland kvinnor har visat sig viktig i Bosnien och Hercegovina, för kvinnors ork att leva vidare.

På Balkan resulterade organiseringen bland annat i utställningen Peace with a woman. Den visar hur kvinnor som är offer för krig kan övervinna sina trauman och fungera igen i sitt samhälle.

Den bidrog också till den första kvinnodomstolen i Europa, som ägde rum i Sarajevo 2015.

Kvinnodomstolen var ett resultat av missnöjet kvinnorna kände över den bristande behandling och stöd de fick som krigsoffer.

Uppskattningsvis fanns det en miljon människor som led av ptsd efter kriget i Bosnien och Hercegovina.

– I jämförelse med Ukraina, som är ett mycket större land, är jag rädd att det tyvärr kommer att handla om flera miljoner drabbade där, säger Vilušić och betonar vikten av att lägga kraft på och uppmärksamma de stora psykologiska effekterna av kriget.

– Och jag tror att kvinnorna i Ryssland också är stora offer för sitt system, tillägger hon.

Läs även:

2022-04-22 | Stark protest mot krigsvåldtäkter i Tallinn
2022-04-12 | Långvariga konsekvenser av sexuellt våld i krig
2022-03-14 | Unga kvinnor på flykt från Ukraina riskerar trafficking
2022-03-29 | Krigets kvinnliga ansikten
2022-03-18 | Högt spel när ryska feminister kräver fred
2022-03-07 | Ryska feminister i upprop: ”Gå samman med oss”
2022-03-01 | Hbtqi-personer i Ukraina kalkylerar riskerna